Trafikverkets vision är att järnvägssystemet skall vara tillgängligt för resenärer med funktionsnedsättning. Exempel på svårigheter personer med funktionsnedsättning kan stöta på i samband med tågresor är tillgänglighet till information om tidtabeller och anslutningsmöjligheter, hjälpmedel vid stationer och terminaler samt möjlighet till hjälp att förflytta sig från station in i tåget. Till detta sällar sig servicefunktioner på tåg; dvs manövreringsbarhet, märkning, PC-uttag etc. (t ex för blinda). Problematiken är aktuell under alla delar av resan; från idén att göra resan vid utgångspunkten till att ha kommit slutgiltigt fram till nya platsen för den tänkta verksamheten. Olika åtgärder kan sättas in för att förbättra och öka tillgängligheten för resenärer med funktionsnedsättning. Vilka åtgärder som har störst positiv inverkan samt är mest kostnadseffektiva är dock inte självklart. Även om olika typer av mätningar görs för att leta upp problemområden återstår frågan hur mätningarna skall hanteras för att man skall kunna dra korrekta slutsatser? En av de största utmaningarna i ergonomin för personer med funktionsnedsättning ligger just att kunna mäta och bedöma, särskilt där människan står i fokus. Vi har drivit ett projekt med syfte att utveckla en metodik för att mäta i vilken utsträckning resenärer med funktionsnedsättning kan använda järnväg som en del i hela resan. De mätmetoder – särskilt där människan är en nyckelkomponent i mätsystemet - som tagits fram kommer att kunna ligga till grund för en objektiv utvärdering av tillgänglighet. Mätningarna kommer också att kunna användas för att rikta förbättringarna mot de områden där de har störst positiv inverkan. Med hjälp av de metoder som utvecklats inom projektet kommer de mätningar som görs kunna användas för beslutsfattande om vilka åtgärder som bör göras för att göra spårtransportsystemet mer tillgängligt för personer med funktionsnedsättning.